Vad är det för fel
på samhället när inga företag är intresserade av att anställa personal längre? Hur är det tänkt att företagen ska fungera utan anställda? Kan man verkligen överlåta hela anställningsprocessen till bemanningsföretag? Det kostar mer för företagen och de enda som tjänar på det är bemanningsföretagen. De anställda får lägre och lägre löner och fruktansvärt dåliga arbetsförhållanden, nästintill obefintlig trygghet och inga chanser över huvud taget att komma vidare.
När bemanningsföretagen själva nu verkar vägra fastanställd personal.. vad händer då? Man tar in personal på 6 månader och sen byter man. Det finns ingen kunskap och ingen erfarenhet. Allt handlar om massproduktion, usla förhållanden och rena maffiametoder för att hålla pöbeln lugn och tyst. Man hotar personalen och straffar med dåliga uppdrag som införskaffats just i bestraffningssyfte. Facken vet inte vad de ska göra för de förstår inte hur läget ser ut. Innan facket har hunnit reda ut ett problem så är den utsatte redan borta och har kanske börjat på ett annat bemmaningsföretag och bollen rullar vidare. Har någon funderat på vad som händer när man som anställd gått igenom alla befintliga bemanningsföretag? Man är sällan välkommen tillbaka utan får leta sig vidare till annan ort för att sätta fart på bollen igen.
Vad händer med befolkningen? Familjeliv är inte välkommet i den här branschen, det är ett bekymmer och vad är det för fel på ett samhälle som tycker att ett familjeliv är ett bekymmer? Det finns ju uppenbarligen jobb så det räcker eftersom det finns så många bemanningsföretag och detta till trots ingen större konkurrens. Företagen får priser och utmärkelser för snabbast växande företag och liknande och finanserna växer till astronomiska summor samtidigt som befolkningen blir fattigare eftersom man inte tjänar fulla löner. Vem ska till syvende och sist ha råd att köpa allt vi producerar när vi inte har några pengar?
Att få anställning idag är knappt möjligt. Man kan bli chef eller någon annan ledande roll om man har rätt kontakter för det ska gudarna veta att kompetens som det pratades så mycket om på 90-talet inte är välkommet längre. Allt handlar om kontakter. Själv slavar jag under snorungar som inte har gjort ett vettigt handtag i hela sitt liv men de har kontakter. Den arbetsmiljö de tycker att vi bör finna oss i är inte värdig en bomullsplockande negerslav i 1800-talets Amerika. Jag läste härom sistens Utvandrarna av Ville Moberg och jag kände igen mig.. det är 200 år sedan och jag kände igen mig. Är det ett utvecklat I-land som fungerar så? När började vi backa bandet? Är det inte meningen att utvecklingen ska föra oss framåt?
Jo, det finns en chans till att lyckas. Man kan satsa stora lån på en företagsidé med 50/50 chans att vinna eller förlora. Förlorar man så sitter man med skulder hos fogden resten av livet men vinner man så har man blivit en "kontakt". Ytterst få vinner. De flesta förlorar. Vågar man chansa? Ingen bryr sig längre om hantverk och kvalité, det ska vara billigt och lätt att byta enligt trendvindarna. Jag har själv en del ideer som jag skulle vilja satsa på men jag har också familj och satsar därför inte bara mitt eget välbefinnande utan även min familjs. Åter igen är familjen ett bekymmer.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför Sveriges ledning vill att folket ska vara förslavat och fattigt, leva i misär av äkta Dan Andersson anda och plåga sig igenom livet för att man inte har kontakter. Jag kollade just innan jag skriver det här de flesta jobbsajter som finns på nätet och 99% är bemanningsjobb. Ytterst få företag anställer eller söker ens folk. Det är något fel när det ser ut så. Jag har skickat ansökningshandlingar till ett tiotal företag i månaden det senaste halvåret och fått nej på 100%. "Vi har valt att gå vidare med en annan sökande". Ett företag skickade avslaget direkt och jag fick nobben ca 5 minuter efter att ha sökt. De hade valt att gå vidare med en annan sökande men ansökningstiden fortsätter en månad till. Sen blev jag hänvisad till ett "rekryteringsföretag" för att söka tjänsten som de valt att medelst en annan sökande gå vidare med. Rekryteringsföretaget var ett bemanningsföretag och vid kontakt med dem fick jag veta att den här lovande tjänsten på tillsvidarekontrakt bara var en visstidstjänst som vikariat på 3 månader. Som chef för ett stort företag? Ska chefsstaben också hyras in på timmar i framtiden?
De få annonser man hittar som inte är bemanning är alltså till större delen bemanning i alla fall men det kallas rekrytering. Alla tjänster är 3 - 6 månader oavsett befattning. Kan någon nypa mig så jag vaknar ur den här mardrömmen! Jag lider och plågas i mitt jobb men jag kommer inte härifrån. Jag vill inte börja om i ett annat bemanningsföretag, vad är vitsen? Jag har fått magsår av vantrivsel och har börjat sjukskriva mig för att jag inte klarar av att jobba med kräkningar och ständiga diarréer. Vi stressas tills vi går sönder och då sparkas vi ut som sopor. Jag har i övrigt en arbetslivserfarenhet med totalt två veckors sjukskrivning på 10 år men nu har jag tydligen nått min gräns. Det skulle vara lockande att få sjukpensioneras men nu ska man ju sparka ut alla sjuka i arbete också med Moderaternas och Alliansens ledmotiv att "bara den late är utan jobb". Har Sverige fått kollektiv starr? Är ingen vaken och ser vad som händer? VAKNA SVERIGE! Det saknas bara några kameror i varje hem så har vi uppnått Orwells skräckvision också.. Är det här på riktigt? Har vi alla blivit del av en massiv dokusåpasatsning? Till och med arbetsförmedlingen agerar bemanningsföretag och får det bekostat av staten.
En gång var jag nationalist och tyckte att Sverige var det bästa landet att leva i och jag var stolt över att kalla mig Svensk. Jag delade villigt med mig till andra nationer för att välkomna dem in i mitt fantastiska land men nu skäms jag över vad mitt land har tillåtits förvandlas till. Tyvärr verkar det se likadant ut i hela Europa. Det krävs av fackförbund och EU-delegationer att bemanningen ska begränsas till 10% men det händer ingenting. Vi uppmanas att "köpa oss ur krisen" men vi har inga pengar. Vi uppmanas att jobba längre och pensioneras vid 75 istället men från vilka jobb? Ska jag vara inhyrd i 30-40 år till? Är det ett värdigt liv? Vi kan lägga ner all skolor för våra barn kommer inte att behöva någon kompetens. Vi behöver kunna skriva under slavkontrakt än så länge men det kan säkert skötas via DNA i framtiden.
Jag vill inte längre. Jag har tappat sugen. Jag vill inte vakna mer för jag har ingen stolthet kvar snart. Allt börjar bli grått och disigt och inget är längre roligt. Jag våndas dagarna i ända av det elände jag tvingas genomlida varje dag. Jag är ingen. Jag har inget namn, jag är bara en inhyrd. Jag gör aldrig rätt, jag tillåts inte ha en åsikt. Jag ska bara producera och hålla käften. Vilket parti ska inse detta först och sätta stopp för skiten? Det parti som verkligen genomför begränsningen till 10% kommer att ha min eviga röst. Och jag tror att många hundra tusen kommer att följa med till det partiet. Tyvärr finns inte detta ämne med i årets valagenda eftersom man nu verkar vilja ta hand om de sista pensionärerna. Ja, de är de sista för vi andra kommer aldrig att uppnå pensionsålder.
VAKNA SVERIGE! Moder Svea kvävs i girighet och idioti!
Gratis Spotify?
Vet inte om det funkar men det är värt ett försök.
Svara på några frågor kan man ju om man får nåt gratis som tack.
Spotify premium kostar annars 99:- i månaden .
Klicka på länken: http://www.gratispremium.com/?ref=73737
Skimmer som bedrar..
Det finns grupper i samhället som utger sig för att hjälpa andra grupper i samhället. Det är väl bra? Grupper som finns till enkom för att hjälpa andra grupper borde inte vara styrda av pengar. Den enda roll pengar bör ha i en sådan grupp borde vara att så mycket som möjligt bör samlas ihop för att hjälpa dessa andra grupper.
Finns det plats för konkurrens här? Ju fler desto bättre borde det låta när det handlar om hjälporganisationer.. det vore en bra idé men verkligheten är inte alltid så bra som den skulle kunna vara. De där lapparna med figurer på har mer makt över människan än vad medmänskligheten har. Pengar är en uppfinning vi själva har skapat för att vissa ska kunna tillhöra en bättre klass än andra, vissa ska kunna äga mer än andra, vissa ska ha mer makt över andra som har det sämre ställt. Pengar är inte ett naturligt fenomen. Pengar behövs inte för att ett samhälle ska kunna utvecklas och överleva.
Innan pengarna hade vi byteshandel. Herr A hade något som han hade för mycket av emedan Herr B hade något Herr A behövde men inte kunde eller ville skaffa själv. Om Herr A och Herr B ansåg att de kunde byta med varandra och på så sätt dela med sig av sitt överflöd för att kunna få det där man ville ha så uppstod byteshandel. Det är naturligt. Det behövs för att samhället ska utvecklas. Sen kom Herr C in i bilden och uppfattade principen bakom byteshandeln och såg att här kan jag göra affärer. Sålunda uppfanns girigheten. Herr A och Herr B hade tillgångar som de gärna delade med sig av sålänge de fick något de behövde i utbyte. Quid pro quo. Herr C var dock en finurlig jävel som tänkte att man kunde starta massproduktion av någon vara så ville alla ha den varan av honom och det enda han behövde göra var att fortsätta massproducera sin enda vara. Allt annat han behövde fick han ju i utbyte.
Herr A och Herr B blev snart satta i den första konkursen. Herr C bytte sina varor mot enkla alldagliga ting som alla hade och kunde byta med så varför skulle man byta med de båda andra herrarna som bara ville ha specifika varor i utbyte? Herr C hade med sin girighet skapat marknaden.
Denna marknad överlevde både Herr A, B och C och är nu det enda gångbara. Allt styrs av pengar. Det sista Herr C gjorde var nämligen att hitta på små papperslappar med olika figurer på som kunde ersätta vissa varor och detta är världshistoriens mest lukrativa affärsidé.
De här grupperna jag inledde mitt svammel med då.. Jo, de sysslar med medmänsklighet, åtminstone officiellt. Det ser bra ut och det ser väldigt bra ut när man hjälper särskilt utsatta grupper i samhället. Men Herr C's lappar finns där i bakgrunden ändå och styr och förvränger verkligheten för dessa hjälpsamma grupper.
En hjälpande grupp som går ut med budskapet att deras enda syfte är att hjälpa utsatta av en specifik art borde uppskatta att fler grupper gör detsamma. Det innebär ju i realiteten att de når sitt mål fortare. Så är dock inte fallet i verkligheten för om någon annan aktör kommer in och hjälper samma grupp så minskar ju mängden värdepapper för den första gruppen. Girigheten i Herr C's lappar lever och frodas. Den första gruppen gör plötsligt allt den kan för att tränga ut den andra gruppen med samma mål och syfte. Den hotar till och med med åtal och stämningar och skickar Herr advokat på den andra gruppen om den inte slutar upp med sitt infernaliska hjälpande.
Det här kunde vara vilken grupp som helst och det händer varje dag i vårt avlånga lilla land. Vad är min poäng, undrar den vetgirige.. Jo, det patetiska inslaget i denna lilla essä är att de båda grupperna ägnar sig åt att hjälpa de medellösa i samhället, evighetsgäldenärerna som inte kan hantera sina skulder, de som inte har några medel, de som fallit offer för de där jävla lapparna.
Den ena gruppen heter insolvens.se
Den andra gruppen heter insolvensstockholm.se
Båda arbetar i samma syfte, att hjälpa och stötta evighetsgäldenären.
Den första gruppen vill inte ha någon hjälp. Den vill ha alla lapparna själv.
DET, mina vänner, är patetiskt!
Jag kommer utan tvekan att få skit för det här inlägget men det bryr jag mig inte om. Stödgrupper som försöker manipulera ut andra stödgrupper med samma målgrupp.. jag finner inga ord för det. Jo några.. Löjligt, patetiskt, barnsligt, infantilt, löjeväckande, tragiskt, sorgligt, upprörande, vedervärdigt osv..
Vad är det då som har upprört den första gruppen som infernaliskt att den går så långt som att hota med rättsprocess? Jo, namnen på grupperna låter för lika. That's it. Det är vad det handlar om. Två grupper som jobbar mot insolvens har liknande namn, är det jättekonstigt? Jag tycker inte det. Skulle läkemedlet Nipaxon försöka utmanövrera konkurrenten Noskapin bara för att namnen är samma fast baklänges? Nej, det händer inte. Varför? Jo, båda tjänar lika mycket på sina produkter och det finns marknad för alla. Vi har dessutom en konkurrenslag i Sverige som säger att konkurrens bör finnas för att gynna tillväxten. Monopol är näst intill förbjudet i gamla Svedala idag och det är bra. Vad spelar det för roll om namnen innehåller samma ord när de jobbar med samma fråga? Jo, den ena har varumärkesskyddat sitt namn, ett ord som finns i vilken ordlista som helst, och det har inte den andra. Tänk på det nästa gång du använder ordet insolvens. Jag undrar hur mycket jag måste betala för att få använda ordet i min blogg? Jag har inte sökt tillstånd.. Jag kan inte låta bli att undra om det finns fler ord i mitt fäderneslands vokabulär som jag inte får använda..
Slutsatsen då, vilken är den?
Jo, marknaden styr även bristen på marknad och pengarna styr allt, även bristen på pengar. Och över alltihop sitter girigheten och skrattar gott med sin feta isterbuk och matar Herr C med lappar från helvetet. Utan girigheten hade de insolventa inte varit insolventa och ordet hade kunnat vara fritt för alla och envar att använda.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det sista hopp jag har blir det sista hopp jag tar..
Insolvens Stockholm
Jag kanske inte har gjort det tydligt även om det finns antydningar i länksektionen.. men den här bloggen ingår i en grupp bloggare som samarbetar med Insolvens Stockholm som också har en egen blogg som heter Insolvens Sthlm Bloggspot. Nu kan det inte bli tydligare ;)
Varför reklam?
Fick reklam i brevlådan idag. Det var ett företag som erbjuder mig ett 'förmånligt' lån. Vad är ett förmånligt lån? Det vara bara ca 3% ränta och det kan ju vara bra men i det finstilta står också att om jag inte betalar tillbaka inom en vecka så höjs räntan med X-antal procent osv. Låt mig säga så här: Om jag vill ta ett lån så tar jag kontakt med en bank. Jag vill inte ha reklam om lån. Att skicka ut erbjudanden om 'förmånliga' lån är att lura folk in i skuldfällan och det borde vara olagligt. Precis som läkemedelsreklam inte får vara rolig så borde man inte få skicka ut reklamerbjudanden om lån. Den som behöver och känner att man kan klara av ett finansiellt lån ordnar det på det rätta sättet med noga överväganden via en professionell bank som väger för och emot och kan hjälpa dig på ett bra sätt. Den som tvekar och inte tar sig till banken kan med lätthet gå på bluffen med sms-lån eller andra lånehajar som skickar ut reklam om lån med låga räntor. Den som tvekat får skiten upptryckt i ansiktet och det kan vara avgörande. Det här gör mig förbannad och illa till mods. Man får inte skicka adresserad reklam till barn men man får skicka reklam om lån till ekonomiskt utblottade utan urskiljning? Det är vidrigt och borde förbjudas. Det är ärekränkning för oavsett man är vuxen och anses vara juridiskt ansvarig för sina handlingar så är det här lurendrejeri och bluff, bedrägeri och utnyttjande av medellösa. 'Vi ställer inga krav, låna hur mycket du vill och betala av när du kan (men gör du det inte enligt det knappt läsbart finstilta så får du betala av enorma summor resten av ditt liv). Här finns inga överväganden om vad som är rimligt, det finns ingen att prata med. Det finns bara krav, orimliga villkor och ett liv med kronofogden i hasorna som väntar. Den som har råd att betala av ett lån på 300.000 inom en vecka kanske kan vänta en vecka med att betala över huvud taget? Skit är vad det är, ren och förbannad skit och det gör mig förbannad..
Lyxfälla?
Denna veckas gemensamma ämne är "Lyxfällan" och hur den påverkar allmänhetens syn på skuldsatta. Många som inte har någon erfarenhet av obestånd fördömer ofta hårt och kategoriskt den som har skulder hos kronofogden. Jag tänker i veckans inlägg berätta hur lätt det kan vara att hamna i okontrollerad skuld även om man är en sansad och ansvarsfull person som inte alls motsvarar den typ av personligheter som oftast framställs i tv-program som Lyxfällan.
Skuldsatt.
Prickad hos kronofogden.
Betalningsanmärkning.
Skuldsatt.
Prickad hos kronofogden.
Betalningsanmärkning.
Vad tänker du på när du läser dessa meningar och ord?
Jag har tidigare tänkt på slösaktiga människor som inte kan hantera kreditkort för av någon anledning har jag alltid kopplat skulder till kreditkort i första hand och lån i andra.
Själv är man ju inte så dum att man missbrukar krediten eller lånar utan säkerhet på för hög ränta eller hur? Man har ju koll på ekonomin liksom. Men är det verkligen så? Har du verkligen koll på ekonomin? Är alla som prickats av fogden verkligen slösaktiga och oansvariga? Jag själv fick mitt uppvaknande ganska abrupt då min syn på skuldsatta verkligen kom i ett nytt ljus.
Jag har aldrig tagit några lån, varken privata, bo- eller studielån. Jag har varit 'ansvarsfull'.
Jag har dock alltid haft ett bankomatkort, det har ju alla nu. Jag började för några år sedan handla över internet, de saker jag ville ha fanns bara i webbutiker så vad gör man? En dag kom ett erbjudande om kreditkort tillsammans med mitt årsbesked om hur mycket banken rövat av mina privata pengar. Dessa erbjudanden har jag alltid kastat och ignorerat men inte den här gången. Jag ville verkligen ha en del saker som bara fanns på internet och jag vill ju slippa postförskottsavgiften vilken man slipper om man betalar i förskott vilket man oftast bara kan göra via kortbetalning som i sin tur kräver att man har kreditkoppling. (åtminstone var det så förr, det har ändrats sedan dess)
Krediten var 10.000:-
Jag kontaktade banken och frågade om man verkligen måste ha en kredit eller om man bara kunde få betalfunktionen? Det gick inte alls. Man fick en faktura varje månad på det man betalat med krediten. Man betalade inte med sina egna pengar utan man betalade alltid med krediten som man sedan fick en faktura på. Okej då, jag provade.
Jag kontaktade banken och frågade om man verkligen måste ha en kredit eller om man bara kunde få betalfunktionen? Det gick inte alls. Man fick en faktura varje månad på det man betalat med krediten. Man betalade inte med sina egna pengar utan man betalade alltid med krediten som man sedan fick en faktura på. Okej då, jag provade.
De första månaderna gick som smort. Handlade jag för 100:- så kom det en faktura på 100:- Månaden efter hade jag inte handlat alls och då kom det en nollfaktura. Precis som det ska vara, jag var nöjd. Sedan hände något.. Jag slutade handla på internet och därmed slutade jag använda kreditkortet. Det kom nollfakturor månad efter månad tills det började dyka upp ören på fakturan. 0,34Kr i skuld men 0Kr att betala. Lite märkligt tyckte jag men eftersom jag inte behövde betala något så gjorde jag inte det. Örena växte och var snart uppe i 1Kr och då kontaktade jag banken. Ska jag verkligen betala 1Kr? Nej, kom svaret, det där regleras vartefter så du behöver inte betala. Fakturorna kom allt glesare så jag kontaktade banken igen. Ja, använder du inte kortet så kommer det inga fakturor, hette det då. Okej tänkte jag, allt väl så långt.
Sen en dag kom en faktura på 1300 kronor. Jag började fundera på om jag använt kortet men kunde inte komma på att jag hade det men eftersom jag var osäker så betalade jag ändå. Det var dumt. Jag skulle ha kontaktat banken istället. Jag hade dock bara två dagar på mig att betala och om så inte skedde så skulle jag få inkassokrav på summan enligt fakturan. Klart man betalar då, det går ju att reda ut i efterhand. Nix, det gjorde det inte, men det visste jag inte då.
Nästa faktura kom på samma summa. Jag kontaktade banken. De svarade lite undvikande och det kändes som att frågan var obekväm för dem. Jag krävde att få ett personligt möte för att reda ut det här. Det fick jag inte men jag var välkommen under deras öppettid för att ta en kö-lapp.
Diskussionen på banken var minst sagt bisarr.
De påstod att det hade blivit en restsumma som inte blivit betald på 34 öre, troligtvis hade det blivit en konstig avrundning som inte upptäckts. Den här restsumman hade sedan räntats och den summan hade räntats osv tills det blev flera hundra. Det var bara att betala.
Jag betalar inget som jag inte handlat för, sa jag, och om jag ska betala något så är det ju i så fall den första restsumman och godhjärtad som jag är så betalar jag inte 34 öre utan en hel krona så är ni skyldiga mig pengar istället men det bjuder jag på. Expediten uppskattade inte min humor. Mer allvarligt frågade jag hur de här örena hade kunnat växa till över tusen kronor utan att jag fakturerats? Jo, eftersom jag inte hade aktiverat kortet så hade summan växt i räntan och de kan inte fakturera endast ränta. Men jag hade ju betalat varenda faktura så hur kunde det finnas någon ränta alls? Jo, öresavrundningen fungerar så. Det gör den inte alls, envisades jag. Jag vill avsluta det här här och nu.
Visst kunde de avsluta det hela på stört, inga problem.
Expediten ringde deras kreditbolag och ville avsluta affären. Hon sa dock fullt hörbart att hon hade en kund som inte kunde hantera krediter och att det var bäst att klippa dennes kredit. Med en arg och hotfull blick från mig tillsammans med ett väsande om att jag faktiskt hörde vad hon sa så ändrades tonen något. Jag var redan dömd som ekonomiskt oansvarig trots att mina problem med krediten började när jag slutade använda kortet.
Sådär, då var allt avslutat. Jag sa att jag för över summan direkt från mitt konto så kan det inte bli några restsummor och det gick bra. jag orkade helt enkelt inte tjafsa mer utan ville bara ha hela affären ur världen. En direktöverföring från min bank till kreditbolaget borde göra susen och det höll expediten med om. I slutet av telefonsamtalet mellan min bank och bolaget så bekräftades att summan var noll och att jag inte skulle få fler fakturor utan jag var borttagen som kund i deras register. Bra, Äntligen. Tack för hjälpen.
En månad senare kommer en faktura på 134Kr.
Jag går till banken, kräver att få prata med samma expedit och påtalar högt och tydligt för alla så att även vakten som står och blänger i hörnet med handen på batongen hör att om inte det här ordnas upp i detta ögonblick så kommer jag att stämma både banken och kreditbolaget, anmäla om ekobrottslighet och ärekränkning samt bedrägeri. För att toppa det hela meddelade jag att jag redan hade ringt Sverker Olofsson (han med soptunnan) och han var mer än villig att ta upp mitt ärende i sitt program. Det hade jag naturligtvis inte men det fick effekt.
Samma expedit ringde upp kreditbolaget och undrade hur det här kunde ha hänt? Jo, den tid det tog för mina pengar att föras över från mitt konto till deras konto hade genererat en restsumma på detta belopp. Trots att de i telefon förra gången hade bekräftat att mina pengar förts över och att allt var nollat! De max 2 sekunder det tog att föra över pengarna hade genererat en ny skuld..
Jag tillkallar nu vakten och frågar om han har polismans befogenhet vilket han hade. Bra sa jag, arrestera den här personen och hennes chef. Jag anmäler den här banken för ärekränkning, bedrägeri och ekobrott. Vakten såg lite fundersam ut en stund.. sen sa han att han var anlitad av banken och var nödgad att stå på bankens sida men i fall av lagbrott var han tvungen att stå på lagens sida. Expediten tappar nu all färg i ansiktet och hela banken riktar sin uppmärksamhet mot oss.
Expediten hade fortfarande kreditbolaget i luren och det hördes en röst däri som sa något till expediten. Expediten sa ingenting, la på luren och sa att hon skulle reda ut det här men någon anmälan var inte nödvändig. Jag behövde inte betala något. Två dagar senare får jag bekräftelse om att jag inte längre var kund hos kreditbolaget. Inga betalningsanmärkningar fanns på mitt personnummer och jag var skuldfri.
Det här kära läsare är en 100% sann berättelse.
Jag har skinn på näsan och låter ingen trampa på mig. Jag tar ingen skit och jag drar mig inte för att dra saker inför rätta om jag vet att jag har rätt. Jag tror dock inte att alla därute i Sverige har samma tåga som jag eller kanske inte orken eller engagemanget. Man tror att man är maktlös mot den mäktiga banken men det är man inte om man bara ryter tillräckligt högt.
Det är inte alls svårt att bli skuldsatt eller prickad hos fogden. Det är alldeles för lätt. Min hyresvärd t.ex. skickar inkassobolagen på mig om jag är en dag sen med hyran. Det är deras policy. De godtar inga ursäkter heller eftersom det står i hyresavtalet som man själv skrivit på. Läser du igenom allt finstilt innan du skriver på något? Jag gjorde inte det förr men jag gör det nu.
Jag har fler berättelser om inkassobolag och kronofogdar men det här får räcka för den här gången.
Läs mer om lyxfällor på:
Angående utveckling
(lägger in ett inlägg från en gammal blogg bara för att ger er något att läsa.)
“Tjenstehjon skall i sitt förhållande wara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäligen föresätter. Är tjenstehjon försumligt, gensträfwigt, eller oordentligt och låter det sig ej rättas, eller wisar det sig otoget, okunnigt eller eljest odugligt i tjensten, må det derifrån skiljas med förlust af hela lönen, samt erhålle sådant betyg det förtjenar”
Ur Svea Rikes Lag 1833,Legostadgan §10.
Det är tur att vi inte har den lagen kvar… Nuförtiden får man behålla en del av lönen i alla fall så lite har ju ändrats.. Hur länge finns det inga garantier för däremot, lagen är lite luddig på den punkten. Det är ju företagen och inte arbetaren som håller samhället flytande så det har väl ansetts bäst att låta företagen göra som de vill emedan hjonen får bita gräs eller smaka piska. Det känns väl sådär att Sverige inte har förändrats mer på 200 år, då var vi ett U-land, idag sägs vi vara ett I-land men jag vet inte hur de räknar vid den bedömningen. Vanligt folk lever under i stort sett samma förhållanden förutom att vi idag har tv, internet och mobiltelefoner. Synen på arbetaren eller drängen har inte förändrats märkbart men det kanske inte räknas så länge vi har företag som håller landets ekonomi flytande..
Bedrövligt är det enda ord som kan beskriva eländet.
Ny blogg(are)
Tjoho.. I am a blogger som J.F. Kennedy skulle ha sagt.
Jo, jag har bloggat för.. men inte så mycket som blondinBella eller amandavardet men däremot mycket mer informativt och kvalitativt.
Den här bloggen är startad på begäran av Ljuramannen och vem är jag att säga emot denna digra personlighet? Bloggning kommer (förhoppnngsvis i mån av tid och liknande) att ske en gång i veckan, troligtvis onsdagar.
Jag kommer att blogga om det mesta som faller mig in och jag skyr ingenting. Jag har åsikter om det mesta och jag räds inte att förmedla dem till den som orkar läsa. Jag vill så här i begynnelsen åberopa den i svensk grundlag inskrivna åsikts och yttrandefriheten. Naturligtvis ska man inte smutskasta privata individer eller förtala personer i allmänhet men pissar ni på mig så pissar jag tillbaka. Det är min födslorätt och ett privilegie som varje enskild medborgare har.. det gör oss alla unika i uniform enighet som nation.
Svenskar är ett förteget folk som likt öststatsbor står i köer långa som avloppsledningar dagarna i ända, svenskar tiger hellre stilla som guld än talar som silver. Svenskar går på allt som sägs i media och litar blint på politiker eftersom de själva har valt dem ( för det vet ju alla att man gör ett mycket medvetet val när man kryssar för ett namn på valsedeln..) Svenskar är grå och tråkiga, tysta som möss när vi är nyktra och frispråkiga som amerikanska turister på semester när vi är fulla. Utomlands ses vi som exotiska, sexuellt frigjorda och allmänt gemytliga med vår glada språkmelodi och våra skojiga ord. Svenska kvinnor har stora bröst och är blonda emedan svenska män är muskulösa och tystlåtet sexiga. Inomlands är vi blekfeta, plattbröstade, frigida tråkmånsar som inte vågar säga ifrån ens när vår regering glatt låter borgare kalla sig för arbetarvänliga och låter oss tro att de tio miljarder vi årligen betalar till EU-medlemskapet faktiskt ligger till vår fördel trots att vi fortfarande efter över ett decenium inte sett skymten av en enda fördel på grund av att vi är ett av det högst betalande men tyvärr minsta medlemsländerna i hela unionen.
Den här svensken är inte som andra svenskar.
Visserligen är jag tråkig, grå och tycker att det är fullt normalt att stå i kö i flera timmar men jag är inte rädd för att säga min mening utan att vara full. Jag slutade dricka för snart tio år sedan och sedan dess har jag byggt upp en otrolig aggression på det mesta runt omkring mig som jag tydligen fick utlopp för när jag drack (nackdelen är väl att jag inte minns något av det men det kan inte ha varit bra) Nu måste jag få ut denna ilska någonstans och eftersom jag inte vill slå min fru eller förgripa mig på mina barn så väljer jag att blogga ut skiten i etern i stället, till eder fröjd och gamman natürlich.
Kommentera gärna eller håll käften. Jag bryr mig inte.
Vill ni blogga om min blogg (vilket verkar vara populärt istället för att rakryggat ta debatten på plats) så vill jag gärna ha länkar till era påhopp eller berömmelser..
Hur som helst, idag är inte bloggardag så nu tänker jag inte skriva mer.
