När bemanningsföretagen själva nu verkar vägra fastanställd personal.. vad händer då? Man tar in personal på 6 månader och sen byter man. Det finns ingen kunskap och ingen erfarenhet. Allt handlar om massproduktion, usla förhållanden och rena maffiametoder för att hålla pöbeln lugn och tyst. Man hotar personalen och straffar med dåliga uppdrag som införskaffats just i bestraffningssyfte. Facken vet inte vad de ska göra för de förstår inte hur läget ser ut. Innan facket har hunnit reda ut ett problem så är den utsatte redan borta och har kanske börjat på ett annat bemmaningsföretag och bollen rullar vidare. Har någon funderat på vad som händer när man som anställd gått igenom alla befintliga bemanningsföretag? Man är sällan välkommen tillbaka utan får leta sig vidare till annan ort för att sätta fart på bollen igen.

 

Vad händer med befolkningen? Familjeliv är inte välkommet i den här branschen, det är ett bekymmer och vad är det för fel på ett samhälle som tycker att ett familjeliv är ett bekymmer? Det finns ju uppenbarligen jobb så det räcker eftersom det finns så många bemanningsföretag och detta till trots ingen större konkurrens. Företagen får priser och utmärkelser för snabbast växande företag och liknande och finanserna växer till astronomiska summor samtidigt som befolkningen blir fattigare eftersom man inte tjänar fulla löner. Vem ska till syvende och sist ha råd att köpa allt vi producerar när vi inte har några pengar?

 

Att få anställning idag är knappt möjligt. Man kan bli chef eller någon annan ledande roll om man har rätt kontakter för det ska gudarna veta att kompetens som det pratades så mycket om på 90-talet inte är välkommet längre. Allt handlar om kontakter. Själv slavar jag under snorungar som inte har gjort ett vettigt handtag i hela sitt liv men de har kontakter. Den arbetsmiljö de tycker att vi bör finna oss i är inte värdig en bomullsplockande negerslav i 1800-talets Amerika. Jag läste härom sistens Utvandrarna av Ville Moberg och jag kände igen mig.. det är 200 år sedan och jag kände igen mig. Är det ett utvecklat I-land som fungerar så? När började vi backa bandet? Är det inte meningen att utvecklingen ska föra oss framåt?

 

Jo, det finns en chans till att lyckas. Man kan satsa stora lån på en företagsidé med 50/50 chans att vinna eller förlora. Förlorar man så sitter man med skulder hos fogden resten av livet men vinner man så har man blivit en "kontakt". Ytterst få vinner. De flesta förlorar. Vågar man chansa? Ingen bryr sig längre om hantverk och kvalité, det ska vara billigt och lätt att byta enligt trendvindarna. Jag har själv en del ideer som jag skulle vilja satsa på men jag har också familj och satsar därför inte bara mitt eget välbefinnande utan även min familjs. Åter igen är familjen ett bekymmer.

 

Jag kan för mitt liv inte förstå varför Sveriges ledning vill att folket ska vara förslavat och fattigt, leva i misär av äkta Dan Andersson anda och plåga sig igenom livet för att man inte har kontakter. Jag kollade just innan jag skriver det här de flesta jobbsajter som finns på nätet och 99% är bemanningsjobb. Ytterst få företag anställer eller söker ens folk. Det är något fel när det ser ut så. Jag har skickat ansökningshandlingar till ett tiotal företag i månaden det senaste halvåret och fått nej på 100%. "Vi har valt att gå vidare med en annan sökande". Ett företag skickade avslaget direkt och jag fick nobben ca 5 minuter efter att ha sökt. De hade valt att gå vidare med en annan sökande men ansökningstiden fortsätter en månad till. Sen blev jag hänvisad till ett "rekryteringsföretag" för att söka tjänsten som de valt att medelst en annan sökande gå vidare med. Rekryteringsföretaget var ett bemanningsföretag och vid kontakt med dem fick jag veta att den här lovande tjänsten på tillsvidarekontrakt bara var en visstidstjänst som vikariat på 3 månader. Som chef för ett stort företag? Ska chefsstaben också hyras in på timmar i framtiden?

 

De få annonser man hittar som inte är bemanning är alltså till större delen bemanning i alla fall men det kallas rekrytering. Alla tjänster är 3 - 6 månader oavsett befattning. Kan någon nypa mig så jag vaknar ur den här mardrömmen! Jag lider och plågas i mitt jobb men jag kommer inte härifrån. Jag vill inte börja om i ett annat bemanningsföretag, vad är vitsen? Jag har fått magsår av vantrivsel och har börjat sjukskriva mig för att jag inte klarar av att jobba med kräkningar och ständiga diarréer. Vi stressas tills vi går sönder och då sparkas vi ut som sopor. Jag har i övrigt en arbetslivserfarenhet med totalt två veckors sjukskrivning på 10 år men nu har jag tydligen nått min gräns. Det skulle vara lockande att få sjukpensioneras men nu ska man ju sparka ut alla sjuka i arbete också med Moderaternas och Alliansens ledmotiv att "bara den late är utan jobb". Har Sverige fått kollektiv starr? Är ingen vaken och ser vad som händer? VAKNA SVERIGE! Det saknas bara några kameror i varje hem så har vi uppnått Orwells skräckvision också.. Är det här på riktigt? Har vi alla blivit del av en massiv dokusåpasatsning? Till och med arbetsförmedlingen agerar bemanningsföretag och får det bekostat av staten.

 

En gång var jag nationalist och tyckte att Sverige var det bästa landet att leva i och jag var stolt över att kalla mig Svensk. Jag delade villigt med mig till andra nationer för att välkomna dem in i mitt fantastiska land men nu skäms jag över vad mitt land har tillåtits förvandlas till. Tyvärr verkar det se likadant ut i hela Europa. Det krävs av fackförbund och EU-delegationer att bemanningen ska begränsas till 10% men det händer ingenting. Vi uppmanas att "köpa oss ur krisen" men vi har inga pengar. Vi uppmanas att jobba längre och pensioneras vid 75 istället men från vilka jobb? Ska jag vara inhyrd i 30-40 år till? Är det ett värdigt liv? Vi kan lägga ner all skolor för våra barn kommer inte att behöva någon kompetens. Vi behöver kunna skriva under slavkontrakt än så länge men det kan säkert skötas via DNA i framtiden.

 

Jag vill inte längre. Jag har tappat sugen. Jag vill inte vakna mer för jag har ingen stolthet kvar snart. Allt börjar bli grått och disigt och inget är längre roligt. Jag våndas dagarna i ända av det elände jag tvingas genomlida varje dag. Jag är ingen. Jag har inget namn, jag är bara en inhyrd. Jag gör aldrig rätt, jag tillåts inte ha en åsikt. Jag ska bara producera och hålla käften. Vilket parti ska inse detta först och sätta stopp för skiten? Det parti som verkligen genomför begränsningen till 10% kommer att ha min eviga röst. Och jag tror att många hundra tusen kommer att följa med till det partiet. Tyvärr finns inte detta ämne med i årets valagenda eftersom man nu verkar vilja ta hand om de sista pensionärerna. Ja, de är de sista för vi andra kommer aldrig att uppnå pensionsålder.

 

Vet inte om det funkar men det är värt ett försök.

Svara på några frågor kan man ju om man får nåt gratis som tack.

Spotify premium kostar annars 99:- i månaden .

Klicka på länken: http://www.gratispremium.com/?ref=73737