Lyxfälla?
Denna veckas gemensamma ämne är "Lyxfällan" och hur den påverkar allmänhetens syn på skuldsatta. Många som inte har någon erfarenhet av obestånd fördömer ofta hårt och kategoriskt den som har skulder hos kronofogden. Jag tänker i veckans inlägg berätta hur lätt det kan vara att hamna i okontrollerad skuld även om man är en sansad och ansvarsfull person som inte alls motsvarar den typ av personligheter som oftast framställs i tv-program som Lyxfällan.
Skuldsatt.
Prickad hos kronofogden.
Betalningsanmärkning.
Skuldsatt.
Prickad hos kronofogden.
Betalningsanmärkning.
Vad tänker du på när du läser dessa meningar och ord?
Jag har tidigare tänkt på slösaktiga människor som inte kan hantera kreditkort för av någon anledning har jag alltid kopplat skulder till kreditkort i första hand och lån i andra.
Själv är man ju inte så dum att man missbrukar krediten eller lånar utan säkerhet på för hög ränta eller hur? Man har ju koll på ekonomin liksom. Men är det verkligen så? Har du verkligen koll på ekonomin? Är alla som prickats av fogden verkligen slösaktiga och oansvariga? Jag själv fick mitt uppvaknande ganska abrupt då min syn på skuldsatta verkligen kom i ett nytt ljus.
Jag har aldrig tagit några lån, varken privata, bo- eller studielån. Jag har varit 'ansvarsfull'.
Jag har dock alltid haft ett bankomatkort, det har ju alla nu. Jag började för några år sedan handla över internet, de saker jag ville ha fanns bara i webbutiker så vad gör man? En dag kom ett erbjudande om kreditkort tillsammans med mitt årsbesked om hur mycket banken rövat av mina privata pengar. Dessa erbjudanden har jag alltid kastat och ignorerat men inte den här gången. Jag ville verkligen ha en del saker som bara fanns på internet och jag vill ju slippa postförskottsavgiften vilken man slipper om man betalar i förskott vilket man oftast bara kan göra via kortbetalning som i sin tur kräver att man har kreditkoppling. (åtminstone var det så förr, det har ändrats sedan dess)
Krediten var 10.000:-
Jag kontaktade banken och frågade om man verkligen måste ha en kredit eller om man bara kunde få betalfunktionen? Det gick inte alls. Man fick en faktura varje månad på det man betalat med krediten. Man betalade inte med sina egna pengar utan man betalade alltid med krediten som man sedan fick en faktura på. Okej då, jag provade.
Jag kontaktade banken och frågade om man verkligen måste ha en kredit eller om man bara kunde få betalfunktionen? Det gick inte alls. Man fick en faktura varje månad på det man betalat med krediten. Man betalade inte med sina egna pengar utan man betalade alltid med krediten som man sedan fick en faktura på. Okej då, jag provade.
De första månaderna gick som smort. Handlade jag för 100:- så kom det en faktura på 100:- Månaden efter hade jag inte handlat alls och då kom det en nollfaktura. Precis som det ska vara, jag var nöjd. Sedan hände något.. Jag slutade handla på internet och därmed slutade jag använda kreditkortet. Det kom nollfakturor månad efter månad tills det började dyka upp ören på fakturan. 0,34Kr i skuld men 0Kr att betala. Lite märkligt tyckte jag men eftersom jag inte behövde betala något så gjorde jag inte det. Örena växte och var snart uppe i 1Kr och då kontaktade jag banken. Ska jag verkligen betala 1Kr? Nej, kom svaret, det där regleras vartefter så du behöver inte betala. Fakturorna kom allt glesare så jag kontaktade banken igen. Ja, använder du inte kortet så kommer det inga fakturor, hette det då. Okej tänkte jag, allt väl så långt.
Sen en dag kom en faktura på 1300 kronor. Jag började fundera på om jag använt kortet men kunde inte komma på att jag hade det men eftersom jag var osäker så betalade jag ändå. Det var dumt. Jag skulle ha kontaktat banken istället. Jag hade dock bara två dagar på mig att betala och om så inte skedde så skulle jag få inkassokrav på summan enligt fakturan. Klart man betalar då, det går ju att reda ut i efterhand. Nix, det gjorde det inte, men det visste jag inte då.
Nästa faktura kom på samma summa. Jag kontaktade banken. De svarade lite undvikande och det kändes som att frågan var obekväm för dem. Jag krävde att få ett personligt möte för att reda ut det här. Det fick jag inte men jag var välkommen under deras öppettid för att ta en kö-lapp.
Diskussionen på banken var minst sagt bisarr.
De påstod att det hade blivit en restsumma som inte blivit betald på 34 öre, troligtvis hade det blivit en konstig avrundning som inte upptäckts. Den här restsumman hade sedan räntats och den summan hade räntats osv tills det blev flera hundra. Det var bara att betala.
Jag betalar inget som jag inte handlat för, sa jag, och om jag ska betala något så är det ju i så fall den första restsumman och godhjärtad som jag är så betalar jag inte 34 öre utan en hel krona så är ni skyldiga mig pengar istället men det bjuder jag på. Expediten uppskattade inte min humor. Mer allvarligt frågade jag hur de här örena hade kunnat växa till över tusen kronor utan att jag fakturerats? Jo, eftersom jag inte hade aktiverat kortet så hade summan växt i räntan och de kan inte fakturera endast ränta. Men jag hade ju betalat varenda faktura så hur kunde det finnas någon ränta alls? Jo, öresavrundningen fungerar så. Det gör den inte alls, envisades jag. Jag vill avsluta det här här och nu.
Visst kunde de avsluta det hela på stört, inga problem.
Expediten ringde deras kreditbolag och ville avsluta affären. Hon sa dock fullt hörbart att hon hade en kund som inte kunde hantera krediter och att det var bäst att klippa dennes kredit. Med en arg och hotfull blick från mig tillsammans med ett väsande om att jag faktiskt hörde vad hon sa så ändrades tonen något. Jag var redan dömd som ekonomiskt oansvarig trots att mina problem med krediten började när jag slutade använda kortet.
Sådär, då var allt avslutat. Jag sa att jag för över summan direkt från mitt konto så kan det inte bli några restsummor och det gick bra. jag orkade helt enkelt inte tjafsa mer utan ville bara ha hela affären ur världen. En direktöverföring från min bank till kreditbolaget borde göra susen och det höll expediten med om. I slutet av telefonsamtalet mellan min bank och bolaget så bekräftades att summan var noll och att jag inte skulle få fler fakturor utan jag var borttagen som kund i deras register. Bra, Äntligen. Tack för hjälpen.
En månad senare kommer en faktura på 134Kr.
Jag går till banken, kräver att få prata med samma expedit och påtalar högt och tydligt för alla så att även vakten som står och blänger i hörnet med handen på batongen hör att om inte det här ordnas upp i detta ögonblick så kommer jag att stämma både banken och kreditbolaget, anmäla om ekobrottslighet och ärekränkning samt bedrägeri. För att toppa det hela meddelade jag att jag redan hade ringt Sverker Olofsson (han med soptunnan) och han var mer än villig att ta upp mitt ärende i sitt program. Det hade jag naturligtvis inte men det fick effekt.
Samma expedit ringde upp kreditbolaget och undrade hur det här kunde ha hänt? Jo, den tid det tog för mina pengar att föras över från mitt konto till deras konto hade genererat en restsumma på detta belopp. Trots att de i telefon förra gången hade bekräftat att mina pengar förts över och att allt var nollat! De max 2 sekunder det tog att föra över pengarna hade genererat en ny skuld..
Jag tillkallar nu vakten och frågar om han har polismans befogenhet vilket han hade. Bra sa jag, arrestera den här personen och hennes chef. Jag anmäler den här banken för ärekränkning, bedrägeri och ekobrott. Vakten såg lite fundersam ut en stund.. sen sa han att han var anlitad av banken och var nödgad att stå på bankens sida men i fall av lagbrott var han tvungen att stå på lagens sida. Expediten tappar nu all färg i ansiktet och hela banken riktar sin uppmärksamhet mot oss.
Expediten hade fortfarande kreditbolaget i luren och det hördes en röst däri som sa något till expediten. Expediten sa ingenting, la på luren och sa att hon skulle reda ut det här men någon anmälan var inte nödvändig. Jag behövde inte betala något. Två dagar senare får jag bekräftelse om att jag inte längre var kund hos kreditbolaget. Inga betalningsanmärkningar fanns på mitt personnummer och jag var skuldfri.
Det här kära läsare är en 100% sann berättelse.
Jag har skinn på näsan och låter ingen trampa på mig. Jag tar ingen skit och jag drar mig inte för att dra saker inför rätta om jag vet att jag har rätt. Jag tror dock inte att alla därute i Sverige har samma tåga som jag eller kanske inte orken eller engagemanget. Man tror att man är maktlös mot den mäktiga banken men det är man inte om man bara ryter tillräckligt högt.
Det är inte alls svårt att bli skuldsatt eller prickad hos fogden. Det är alldeles för lätt. Min hyresvärd t.ex. skickar inkassobolagen på mig om jag är en dag sen med hyran. Det är deras policy. De godtar inga ursäkter heller eftersom det står i hyresavtalet som man själv skrivit på. Läser du igenom allt finstilt innan du skriver på något? Jag gjorde inte det förr men jag gör det nu.
Jag har fler berättelser om inkassobolag och kronofogdar men det här får räcka för den här gången.
Läs mer om lyxfällor på:
Kommentarer
Postat av: Affe
Kan bara njuta av din berättelse och instämma....
Affe
Postat av: Ulrika Ring
Ja herregud. Och så fokuserar man endast och bart på den "prickades" tillkortakommanden och inte ett uns på bakgrunden till "pricken".
Hoppas det är ok för mig att använda mig av din historia senare?
//Ulrika
Postat av: Inspirera
WOW...Jag blir full av beundran... Du har rätt när du skriver att alla klarar inte av att göra det du beskriver, det är ju så skamligt och fult att vara i skuld. Bara kuvären gör att jag får ångest och anser att jag är värdelös. Med den känslan är det svårt att agera. Men jag fick lite enrgi här.
Tack
Postat av: Noctumlux
Ha ha ha.
Rätt gjort.
Ser fram emot fler berättelser.
Postat av: Autodidact
Ulrika: Självklart, det är ju offentligt material nu :) Precis min poäng, man tittar bara på den som har en skuld men man frågar aldrig eller sällan var skulden kommer från och hur den uppstått. Det är väl det som ger upphov till större delen av skammen många känner.
Inspirera: Kan jag med min otyglade jävlaranamma-attityd och den annars av min omgivning så illa omtyckta aggression mot orättvisor ge lite energi till någon som behöver den så ger jag gärna frikostigt och generöst. För att citera Jonas Gardell: "Låt gärna folk sätta på dig men låt dem inte sätta sig på dig".
Tack alla för responsen!
Postat av: Ljuramannen
Kom åter igen på varför jag sällan tycker att svenska humorprogram i teve är roliga. Verkligheten är ju både sjukare och mer absurd än vilken nilecity som helst...
Postat av: Inspirera
Nilecity och jonas gardell. Vi behöver dessa standuppare dom har en förmåga att med sin ironi och sina självbetraktelser väcka ont blod hos både kungahus och politiker. Vi får ett gott skratt och dessa får lära sej hur det är att bli påhoppad och utnyttjad.
Info om onsdagens bloggeri finns på min blogg nu.
Trackback
